Adressändring!

Mimmis funderingar har flyttat till nytt hem!

Den nya adressen är:
http://mimmisfunderingar.wordpress.com/

Glöm inte att uppdatera länkar och bokmärken!
Vi syns på "nya" stället. Välkommen!!

Min lilla prinsessa...

Hon ligger på sängen och svettas, fryser, skakar och gråter. Jag sitter bredvid och håller om henne. Tidigare så har hon hört av sig till mig, fylld av ångest, frustration och vanmakt. Hon vill ha hjälp och orkar inte längre. Hon behöver en tablett eller något att snorta. Hon sitter fast i ett beroende och försöker kämpa sig ut ur det. Jag ringer psykjouren och bönar och ber: -Finns det ingenting hon kan få som tar bort udden av abstinensen? Jag vet nämligen att om hon inte får hjälp så kommer hon att, så fort det dyker upp, ta något som är mycket starkare och farligare än det dom kan skriva ut från jouren. Ingen hjälp finns att hämta där...
Mina dagar har har den sista tiden kretsat kring denna flicka. Min prinsessa, ja inte MIN rent biologiskt, men ändå min. När hon var liten så tillbringade hon mycket tid hos mig. Hon sov ofta över, jag berättade sagor och vi lagade mat tillsammans. Nu ser verkligheten helt annorlunda ut men vad som än händer och hur det än går så kommer hon alltid vara min prinsessa.
Jag har varit i kontakt med alla tänkbara instanser, polis, psyk, öppen vård och socialen. Det finns inte mycket dom kan göra. Flickan är myndig och det mesta bygger på frivillighet. Läget är med andra ord låst och jag oroar mig varenda sekund. Är det idag samtalet ska komma? Samtalet som upplyser mig om att hon inte längre finns mitt ibland oss?
Jag smeker henne över håret och nu gråter jag också... Jag vill inte lämna henne ensam och hon vill inte följa med mig. Hon måste vara hemma för att det "kanske kommer någon som har nåt".
Jag reser mig upp, vänder mig om i dörröppningen och tittar på henne. Hon ser så liten ut i den stora sängen. Jag vill ta henne med mig hem och skydda henne från allt som kan göra henne illa. Men det går inte... Hon vill inte. Hon är myndig. Hon är beroende. Hon är min lilla prinsessa!
Jag älskar dig!

Nötterna bort!!!

Nu har jag just lämnat katten Linus till veterinären. Han ska kastreras och det har jag sett fram emot! Jag hoppas att han blir lite lugnare efteråt för han har (haft?) energi så det räcker och blir över.
Som vanligt fick man sitta i väntrummet ett bra tag innan katten togs in. Han vägde 4,4 kg och veterinärassistenten skrattade gott när jag sa att han har nötter som en hel karl och kommer säkert att ha gått ner ett kilo efter ingreppet. Ska bli spännande att se om det stämmer =)

Doktorn sa: -Sven, den goda nyheten är att jag kan bota din huvudvärk. Den dåliga nyheten är att då krävs det att vi måste kastrera dig.
Du har ett ovanligt syndrom, vilket gör att dina testiklar trycker mot din ryggrad och det gör att du får denna hemska huvudvärk. Den enda lösningen för att minska på trycket är att ta bort testiklarna.

Sven blev chockad och ledsen. Han undrade om han hade något kvar att leva för. Det fanns inget val, han var tvungen att lägga sig under kniven. När han senare lämnade sjukhuset, var det utan huvudvärk, för första gången på 20 år, men han kände det som att en viktig del av honom själv saknades.
Men när han gick där, nerför gatan, upptäckte han att han kände sig som en helt annan människa. Han kunde börja ett helt nytt liv, starta om.

Han fick syn på ett skrädderi och tänkte: Det är vad jag behöver! En ny kostym!
Han gick in i affären och sa till expediten: -Jag behöver en kostym.
Den gamle skräddaren tittade på honom och sa: -Få se...storlek 52 blir nog bra...
Sven skrattade och sa: -Det är rätt, hur kunde du veta det?'
- 60 år i yrket, svarade skräddaren.
Sven provade kostymen och den satt perfekt.

När Sven stod och betraktade sig i spegeln frågade skräddaren:
- Hur skulle det vara med en passande skjorta till?
Sven tänkte efter en liten stund och svarade: - Visst!
Skräddaren betraktade Sven en kort stund, och sa sedan:
- Storlek 40/41
Sven blev förvånad och sa: 'Det stämmer, hur kunde du veta...?
- 60 år i yrket, svarade skräddaren.
Sven provade skjortan och den var helt perfekt.

Sven gick nöjd runt i affären och skräddaren frågade:
- Vad sägs om ett par snygga kalsonger?
Sven tänkte efter en sekund och sa: - Ja, varför inte?
Skräddaren tittade lite på Sven och sa:
- Storlek medium blir det då...
-Ha ha, skrattade Sven, nu fick jag dig! Jag har haft storlek extra small sedan jag var 18 år!
Skräddaren skakade på huvudet och sa:
- Du kan inte ha storlek extra small, det skulle pressa dina testiklar upp mot ryggraden och då skulle du få en helvetes huvudvärk!!!

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Coachning pågår...

Nu har jag träffat min jobb-coach för första gången, och rent personligt, var det en positiv upplevelse. Hon är en jättehärlig människa som det är lätt att prata med om allt! Däremot så är jag fortfarande skepsis till själva coachandet.... Jag menar att det är nog jättebra för dom arbetslösa som "fastnar" och isolerar sig men jag tror inte att ALLA behöver en coach.
Hon frågade mig om jag var intresserad av att gå på studiebesök på olika företag. Och visst är jag det, men i så fall föredrar jag att göra det ensam. Herrejisses, jag är 40+++ och behöver inte ledsagas runt som en ja, jag vet inte vad. Eller...?
Nuförtiden är det så populärt med olika sorters coacher. Det finns livs-coacher, viktminsknings-coacher, kost-coacher, jobb-coacher, sluta röka-coacher m.m m.m. Vad har hänt med vanliga VÄNNER? Dom är dom bästa coacherna av alla och har fungerat i alla tider. Är det så att vi inte har tid med varandra längre eller är alla dessa coacher, som växer som svampar i skogen, ett lyckosamt sätt att producera fler arbetstillfällen? Arbetstillfällen som baserar sig på andras "olycka"? Om alla arbetslösa, rökare, överviktiga och deprimerade människor får en egen coach ja, då är problemet med arbetslösheten löst. Så enkelt är det!

"Tapperhet är mitt valspråk, sa polisen, slogs med lyktstolpen"

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Änglahunden Baxter.....

Ta dig tid att titta på denna video! Lämnar nog ingen oberörd.

Lite på låtsas...

Idag har vi fått snö! Trist men ändå inte... Troligtvis så kommer den att försvinna men just nu känns det väldigt ljust och fint ute.
Det är nog ändå det bästa med att bo så långt norrut: Snön är gedigen och verkligen VIT! Ingen gråblaskig låtsas-snö här inte.
Nu har jag gjort det mesta fixet med bloggen i alla fall. Jag har plockat bort alla annonser och jag har även gått ur sajter där man kan få "låtsasbesökare" via autosurfing och annat. Det kommer att märkas i besöksstatistiken men jag vill ha besökare som faktiskt läser och uppskattar det jag skriver och ingenting annat. Däremot så finns jag kvar på alla topplistor, för någon sorts reklam måste man ju ha =). Rösta gärna! Och, ja, det är mig han suktar efter... killen på bilden...

"Hönan är bara äggets sätt att tillverka ett annat ägg"

Hmmm....

Jag håller på att göra rent utseendemässiga förändringar på bloggen, vilket gör att det kan se lite "konstigt" ut ibland. Hoppas ni har överseende med det!
Jag har även hittat Facebook! Vilket enkelt och smidigt sätt att hålla sina kontakter vid liv oavsett var dom befinner sig i världen. Sen att jag även fastnat i spelet FarmVille är ju en helt annan historia... Hade någon sagt åt mig för ett halvår sedan att jag, på Facebook, skulle så och skörda bär, rotfrukter och träd och mjölka tecknade kor och getter så hade jag nog brustit ut i ett gapflabb, men nu gör jag det. Hur det nu gick till. Det bara hände!
Jag har kommit fram till att jag behöver nog den där jobb-coachen i alla fall...

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Jag ska få en jobbcoach!!

Snart är det slut på arbetslösheten för Mimmi ska få en jobb-coach! Tillsammans ska vi gå igenom mitt CV för att hitta eventuella fel eller oklarheter som jag skrivit. Sedan ska vi praktisera lite intervju-teknik. Inte för att jag blivit kallad till någon intervju dom senaste tre åren men man kan aldrig vara nog förberedd...
Sedan ska vi försöka hitta en praktikplats. Det borde inte vara så svårt för vilken arbetsgivare är så dum så dom tackar nej till gratis arbetskraft? Jag törs inte ens tänka på hur många praktikplatser jag haft genom åren, alla med förvissningen om att det eventuellt kan leda till anställning. Nu har ingen av dessa platser lett till någon anställning och själv blev man ersatt av en annan praktikant som i sin tur blir ersatt av någon annan osv osv.
Arbetsmarknaden idag är en jäkla cirkus, helst om man bor i ett mindre samhälle som jag gör.
Nu dryper detta inlägg av skruvad ironi men visst, jag ska ge jobb-coachen en chans, trots att det inte är JAG som måste bearbetas utan arbetsmarknaden.



"Det finns ingenting så meningslöst som ett kompetent utförande av det som inte borde utföras alls"

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

I´m back!!

Efter ett långt uppehåll kantad av ohälsa och olyckliga händelser som drabbat min närmaste omgivning och därmed också mig själv är jag nu tillbaka i bloggeriet.
Det man inte dör utav gör en starkare, har alltid varit min paroll och jag måste närma mig Hulkens styrka nu känns det som :)
Hoppas att allt är OK med er alla som har följt/följer min blogg! Lika dålig som jag varit att skriva har jag varit att läsa så jag är med andra ord väldigt dåligt uppdaterad.
Det som däremot inte undgått mig är debatten som en viss Anna Anka startat. Jag har tittat på serien "Svenska Hollywoodfruar" och konstaterat att jag INTE skulle vilja byta mitt liv mot Anka:s, trots alla miljoner. Jag är också glad över att jag inte delar hennes kvinnosyn.
Men men, var och en tycker och gör som dom vill och om det för henne är det ultimata att ställa sitt eget liv åt sidan för att behaga mannen så får det väl stå för henne.
Nu ska jag behaga min man genom att förbereda middagen! Tjänstefolket har nämligen fått ledigt i helgen =)


"Med pengar kan man inte köpa sig vänner. Men man får råd att hålla sig med fiender av högre klass"

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Låååång bloggpaus....

Bloggen har fått en ofrivilligt lång paus. Den pausen är inte slut än men jag skriver några rader för att försäkra, i huvudsak mina bloggvänner, att jag fortfarande finns till och mår förhållandevis bra. Mycket har hänt på kort tid och jag känner att jag måste ta det lugnt och bara andas... Dom flesta känner nog till den känslan =)
I vilket fall som helst så hoppas jag att ni finns kvar när jag återkommer till bloggeriet med förnyad styrka. Då kör vi så det ryker!
Många kramizar till er från ett septembervackert Norrland!

Att röra sig ute...

Snart fyller min yngsta son 13 år och i vanlig ordning så frågar jag honom om det finns något speciellt han önskar sig. Svaret blir, också det i vanlig ordning, ett antal olika spel både till Wii och datorn.
- Men snälla, kan du inte önska dig nåt annat nångång? En ordentlig skateboard? Vad säger du om det?
- Nej, jag är så dåligt på sånt. Det vill jag inte ha...
- Men varför inte? Du kommer ju att lära dig! Alla är vi barn i början... Jag vill att du ska vara mer ute och röra på dig och inte bara sitta inne och spela en massa spel.
- Hmmm, jaha... Men då vet jag precis vad ni kan köpa åt mig!
Jag lyser upp av iver. ÄNTLIGEN kanske det kommer ett förslag på någon form av ute-aktivitet!
- Vad vill du ha? Berätta!
- En HÄNGMATTA!
Så var det med det...

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Jag vill ha re(a)pris!

Dagen har bjudit på både åska och regn. Jag tänkte slappa lite framför TV:n och kanske kolla någon bra film. Döm om min förvåning när jag ser att det finns ingenting att titta på som jag inte redan har sett minst två gånger! Repris på repris och filmer från 1800 kallt. Vi har så många kanaler och ändå finns det INGENTING att titta på! Frustrerande!
Jag har god lust att ringa upp Radiotjänst och säga till dom att pengarna jag sist betalade in för TV-licensen får dom faktiskt använda i REPRIS nästa gång det är dags för betalning! Härifrån kommer det inget nytt heller...

Gör mig glad eller...! Rösta på bloggen: